linneaskriver

Jag måste vara den ända i världen som längtar efter Oktober... elr gör jag. Vi ska ha en jävla massa studiedagar och jag vill åka till Härnösand... med kusinerna.... fast inget är bestämt... fast man kan alltid drömma.

Sen har jag snart råd med en mobil, det blir nog en som alla har, en Sony Ericsson (jag älskar Sony Ericssonmobiler) en W595 (tror jag). Fast jag är inte helt säker, jag kanske ångrar mig elr ngt. Funderar på att skaffa en rosa (se nedan) men vet inte om det blir för rosa. Men gillar den :D.

Jag vet att jordklotet det sig långsamt mera lutar
att många mig ivrigt mutar
fjortisarna med sina läppar putar
ungen som är sen till skolan kutar

Lärarna som på eleverna klagar
anorexiungarna de magrar
mamman med sin obegåvade unge tjatar

Det är höst, som vi både älskar och hatar!

Mobbning är ett rätt hett ämne och diskutionen är hård. Välgörenhetsorganisationer viftar runt med gratismatrial och skolan lägger pengar på anti-mobbningsprogram. Men alla mobbningsprogram i världen kan inte få mobbare att ge vika. De anses istället ovanligt fåniga. Och det är klart, en 14åring kanske inte direkt blir så glad att få de tillsägelserna som en 50-årig gubbe slått ihop lite fort.  

Att just prata med eleven är heller inte rena rama mirakelkuren, det anser mera mobbaren som exremt pinsamt. Nej - mobbningsprogrammen är inte anpassade för någon ungdomskultur. Inte en smula. Istället ger den ett overkligt hopp till den utsatte - som gör så att den som blir mobbad blir onödigt överraskad när mobbningen börjar igen.

Så vad kan problemen bli?

Skolan ställer sig emot "offret"
De som tycker att dom är utsatta brukar börja käfta emot efter ett tag och hitta ett problem med mobbaren också, och då blir det garanterat eldstrid. Dock så är den som från börjat var "offret" opopulär, vilket slutar i att hela skolan ställer sig emot den som i början var offret.

Det blir hämd istället för skärpning
Istället för att skärpa sig hämnas mobbaren mot "offret".

Så för att anpassa programmen rätt måste andra tonåringar vara med, vuxna har inte exakt rätt bild över situationen.

... igen. Debatten är hård, och här får ni ännu ett inlägg i den eviga diskutionen.


Jag är 13 år och har börjat sjuan. Själv ska jag börja i en nybyggd skola om 5 veckor, så jag är nog lyckligt lottad. Just nu går jag i baracker ("paviljonger" även kallat) och det är som en helt vanlig skola. Kanske är det lite jobbigt att gå i barackerna men snart är det över.

I våras fick vi våra klasser. Allt var lungt, fast det tog inte lång tid innan man funderade på att göra det en klass mindre. Dock gjorde man inte detta. Men allt dåligt med våran skola kan de inte fixa. De kan inte förbättra skolmaten t.ex.

Och visst finns det mycket sämre skolor! Andra, som fortfarande har 90-tals krisen på sig och redan har en pissskola får det ännu sämre. Jag läst om en klass, där det var 38 elever i. Det borde vara rätt trångt. Och i mellanstadiet har man slaggat väggarna på ett ställle för att en klass som var uppdelade i två ska bli en. Men det var en väldigt liten årskull.

Ska vi med små årskullar "straffas"? Vi har inte gjort ngt! Är själv 96:a och jag säger det, finanskrisen kunde inte ha kommit lägligare.

Linnéa

Jag tänker inte vara som kissie, ger ej ut hennes adress, dert är precis det hon vill.
Jag tänker inte låta er tävla om att bli min "bff".
Jag tänker inte bry mig om någon annan bättre bloggare färgar håret
Jag tänker skriva om aktuella händelsen.

Och ni som troligtvist läser min blogg för första gången (troligstvist bara mina vänner), här har ni:
Vänner
det är någon man känner
som är de dom är
några som ej kastar allt isär
vänner är något som betyder mest
de är bara bäst.

Ingen nämd, ingen glömd.